Hus nr7

Jag lever, men det är knappt. Har avverkat mina tyngsta 7km någonsin. Inte för att banan var tung eller så utan för att min kropp var helt ur fas. Kändes som att springa i motvind, eller i vatten till och med. Kom aldrig riktigt igång, kroppen kändes tung och det kändes bara rent ut sagt förjävligt. Pulsklockan var inte under 95% en endaste gång mer än de första hundra meterna. Då kan ni kanske förstå att jag är heeelt slut nu.. Tänk er att ta ut er allt vad ni har i 7km, gaaah. Men jag kom i mål, jag sprang hela och jag kom in på lite drygt 42min. Min vanliga tid på träning typ. Det innebär att jag fortfarande har chans att klara milen på under timmen, förutsatt att kroppen känns ok. Antar att dagens formsvacka beror på nåt, kanske min förkylning som fortfarande spökar, eller någon annan form av infektion kanske?! Det märks imorn, för isf lär det väl bryta ut nu efter kvällens ansträngning. Nu blir det att vila från löpningen några dagar. Morgondagens träning blir en lång men lugn promenad och sen lite ridning framåt kvällen. Ledig dag it is!

Sov gott!