Hus nr7

..... ja då menar jag inte mig själv utan självaste Allan. Herrejösses vad energi han hade idag som bara var tvungen att få komma ut! Trotts flera centimeter tjockt istäcke på grusvägarna fäste broddarna bra, skönt, jag slapp sitta på helspänn och rädd för att vi skulle halka omkull. Grusvägen leder in i ett skogsparti och där var det fortfarande snö så det blev några vändor där fram och tillbaka.
Jobbade honom i alla gångarterna, och det var lite som att rida 2 olika hästar idag. Ena stunden var han hur mjuk, fin&samlad som helst, för att i nästa vara spänd som en pilbåge, och överallt utom där jag ville ha honom. Har aldrig tidigare känt någon som helst tendens på att han sticker iväg, men idag stack han för mig och några små bocksprång fick han till oxå, bushästen. Men jag förstår honom, är svårt att motionera hästarna när det är sånt här underlag och igår fick han tom vila. Klart det kryper i skinnet på honom! Jag fortsatte i alla fall och jobba, och tillslut fick jag igenom honom, och en lugn harmonisk Allan och en nöjd ryttare skrittade hemåt.

Kände att pyssel-Carro var i farten idag, så tränset plockades isär och jag både rengjorde och smörjde det så nogrannt så det riktigt blänkte!





Nu ska jag ge mig av för att fixa lite ärenden. Ja just det, lunch var det ja. Det ekar tomt här hemma så får bli att köpa nåt lättare ätbart. Stanna och handla får jag göra på vägen hem sen. Ikväll blir det fredagsmys så det bara sjunger om det.
Underbara lediga fredag!